Vår Fru av Rosenkransens Katolska församling

kyrka

På hösten 1953 bosatte sig en katolsk präst i Karlstad med uppdrag att försöka bygga upp en församling i Värmland. Våren 1954 inköptes ett hus, ett kapell inreddes och den katolska församlingen bildades. Söndagen den 2 maj 1954 kunde det katolska kapellet i Karlstad invigas och den 1 januari 1955 blev den hittillsvarande annexförsamlingen helt självständig. Vår Fru av Rosenkransens katolska församling i Karlstad, som omfattar hela Värmlands län, kan nu se tillbaka på 50 år av kontinuerlig katolsk verksamhet i Karlstad och länet.

50 år kan synas vara en kort tid och inte så mycket att ihågkomma. Men när församlingen nu uppnått medelåldern är det kanske dags att inte bara ha blickarna riktade framåt utan även för ett ögonblick stanna upp och något fundera över förhållandena för tidigare generationers katoliker.

Behovet av en fast bosatt präst i Värmland upplevdes alltså som stort, men var hitta en präst som kunde avvaras för detta arbete? Biskop Müllers förtrogne, dominikanpatern Bertrand Fens som var kyrkoherde i Marie Bebådelse församling, fann lösningen. I Belgien bodde den svenskfödde prästen Stig Söderberg, som sedan 1948 vistats utomlands och nu längtade efter att återvända till hemlandet. Pater Fens föreslog biskopen att arbetet med att bygga upp en katolsk verksamhet i Värmland skulle anförtros åt Söderberg.

I augusti 1953 fick Söderberg beskedet att komma hem för att placeras i Karlstad och i slutet av september ankom han till Sverige. Vid besök hos biskop Müller den 30 september fick Söderberg sin fullmakt som pastor för annexområdet i Karlstad tillhörigt Örebroförsamlingen.

I mitten av december besökte biskop Müller för första gången den nya katolska utposten i Karlstad. När Söderberg den sista december 1953 summerade resultaten av sin verksamhet under de första två och en halv månaderna, gav han en jämfört med sitt första brev mer positiv bild av de katolska förhållandena i länet. Antalet påträffade katoliker var i Karlstad 61, Kristinehamn 47, Arvika 26, Hagfors 29, Nykroppa 62 och övriga orter 91, summa 316.

Samtliga gudstjänster hade hittills hållits i privata bostäder. En offentlig gudstjänstlokal i Karlstad var ett livsvillkor för den katolska verksamheten. “Det har framkommit, att icke blott katoliker, vilka äro bosatta i Karlstad, utan även sådana, vilka bo långt utanför denna stads gränser, ha visat sig villiga att bidraga till förverkligandet av planen till ett kapell. Denna goda vilja hos många vittnar nog icke blott om ett andligt behov utan även – och kanske i ännu högre grad – om ett djupt andligt liv, trots allt.“

Redan när de första planerna för ett kapell i Karlstad diskuterades bland katolikerna framfördes önskemål att det skulle bli ett Maria-kapell. 1954 firades ett av påven utnämnt Mariaår till 100-årsminnet av fastställandet av dogmen om Jungfru Marias obefläckade avlelse. Flera nya kapell i Sverige invigdes det året till Marias ära. De största välgörarna i Karlstad önskade att det nya kapellet skulle få invigas åt Vår Fru av Rosenkransen, och sedan kallas Vår Fru-kapellet, vilket Söderberg framförde till biskopen. Aina Carleson har berättat att detta att ge kapellet det i Sverige så utmanande namnet hade av de engagerade katolikerna, nästan alla konvertiter, känts som en klar bekännelse till katolsk tro och ett vittnesbörd om en stor kärlek till Guds Moder. Kapellet invigdes av biskop Müller den 2 maj 1954, en stor dag för katolikerna i Värmland. Den röda lampan hade åter, för första gången sedan reformationen, tänts framför tabernaklet. Ett stort antal personer var närvarande. Det nya kapellet blev verkligen ett lyft för mässdeltagandet, som ökade kraftigt.

Församlingen upprättas 1 januari 1955

 

Under hösten 1954 funderade biskopen på att låta Karlstad, som endast var annex under Örebro, bli en självständig församling, men på grund av de ekonomiska bekymren i samband med fastighetsköpet på hösten var biskopen tveksam. Söderberg hade kanske lite för stor optimism om värmlandskatolikernas vilja och förmåga att finansiera och underhålla en församling. Därför dröjde biskopen med att utfärda de sedan september färdigställda dokumenten. Han satte som villkor för församlingsupprättandet att kapellet skulle bli större och att själavården och gudstjänsterna med religionsundervisning skulle äga rum på flera filialer utanför Karlstad.

Genom ett biskopligt dekret av den 16 december 1954 blev Vår Fru av Rosenkransens församling den 1 januari 1955 en självständig och oberoende församling med Stig Söderberg som förste kyrkoherde. Församlingen omfattade Värmlands län

Dominikansystrarna

Dominikanpater Fens var även aktiv med att förse församlingen med ordenssystrar. Redan i juni 1954 besöktes Karlstad av dominikansystrarnas generalpriorinna, sr Marie-Charles, med sr Agnes och ytterligare en syster från ordensledningen tillsammans med pater Fens. Kyrkoherde Söderberg hade stora svårigheter att hinna med kristendomsundervisningen för alla de i länet spridda katolska barnen, särskilt som han inte körde bil. De besökande systrarna förklarade sig inte ovilliga att i framtiden hjälpa honom genom att sända några medsystrar till Karlstad. Och så skedde 1956.

Allhelgonahelgen 1956 installerades tre dominikansystrar från S:ta Ingridshemmet i Stockholm i det nya lilla klostret, S:ta Mariahemmet, i en ledig våning i församlingens fastighet på Drottninggatan. Dominikansystrarna kom att driva en mångskiftande verksamhet i och utanför församlingen fram till 1983 när de lämnade Karlstad och flyttade till Rättvik. Deras betydelse för församlingen och omgivningens mer positiva syn på katoliker och den katolska kyrkan kan inte överskattas.

I systrarnas arbetsuppgifter ingick att tillsammans med prästen besöka de katolska familjerna runt om i Värmland, till stor del invandrare och flyktingar från många länder, för mässfirande och katekesundervisning. En betydande verksamhet som befrämjade möten med icke-katoliker var språkundervisningen som bedrevs i olika former. Från och med 1960-talets början blev systrarna också mycket involverade i den lokala ekumeniken i Karlstad, främst med Svenska kyrkan och Svenska Missionsförbundet.

Nytt kapell 1958

Det lilla kapellet var alldeles otillräckligt, och planerna var redan från början att försöka få ett större till stånd. 1958 blev sexrumslägenheten till höger på bottenvåningen ledig och man beslöt då att flytta kapellet till en del av denna lägenhet. Det nya kapellet blev tre gånger större än det gamla och rymde över 100 personer.

På väggen bakom högaltaret sattes en modern, vacker altartavla av Halmstadmålaren Erik Olson upp. Den föreställde Rosenkransens Drottning. Mot en blåsvart botten blickade Guds Moder med barnet ned över den lilla kyrkan. Runt omkring fanns symboler ur den lauretanska litanian. Målningen finansierades av Sven Stolpe. Öjamadonnan fick sin plats i en nisch i kapellets norra långvägg.

Det nya kapellet invigdes av biskop Ansgar Nelson på Rosenkranssöndagen i oktober. Verksamheten i Karlstad och länet utvecklades kraftigt under den ivrigt verksamme Söderbergs och dominikansystrarnas ledning, men på våren 1960 uppdagades Söderbergs svåra sjukdom som bröt ner honom. Han avled på Pingstdagen, endast några dagar efter att en medhjälpare, den brittiske Abbot Eaves, anlänt till församlingen.

Efter Söderbergs tid kom den prästerliga själavården i församlingen att under närmare femton års tid ombesörjas av benediktiner. Främst av dem var naturligtvis Eaves, som var kyrkoherde i församlingen under nästan hela denna period. Tidvis bodde det tre engelska/irländska benediktiner samtidigt i Karlstad. Abboten hade planer och förhoppningar att kunna grunda en större benediktinsk kommunitet, kanske ett kloster.

Kapellförnyelser

Det 1958 invigda kapellet har genomgått flera genomgripande renoveringar. Den första skedde under 1965; den 2 januari 1966 invigdes kapellet på nytt av biskop John Taylor. Nu fick det ett nytt altare och ett mosaikkors från det tyska benediktinska nunneklostret i Varensell ersatte den tidigare altartavlan av Erik Olson (tavlan återlämnades 1977 till Sven Stolpe som skänkt den) Under 1970-talet och 1980-talets början skedde smärre förändringar.

Kyrkoherde Walter Dreesbachs renovering av kapellet 1990 blev mycket genomgripande i och med att kapellet vreds ett halvt varv! Motivet var bland annat att få ett enda rum som kunde samla alla kyrkobesökarna. Den 23 oktober 1999 fick kapellet en ny Mariastaty, skänkt av Karin Stolpe i Filipstad. Församlingen saknade, trots dess namn, en rosenkransmadonna. Den nya statyn, skänkt av Karin Stolpe som är tillverkad i Fatima, är en avbild av Vår Fru av Fatima efter den beskrivning de tre barnen i Fatima gav sedan Maria i en uppenbarelse visat sig för dem 1917.

2003 var det dags för en ny, minst lika genomgripande renovering som 1990. Nu återfick kapellet sitt gamla läge, det vreds på nytt ett halvt varv. Koret och altaret förlades därmed åter i öster. En stor bit av mittväggen togs bort så att sidorummets platser får bättre utblick mot koret. Det av Peder Jensen förfärdigade krucifixet, som tidigare hängt i sakristian, sattes upp på väggen bakom altaret, Kristus dominerar därmed på nytt i kyrkorummet. Altartavlan från Södra Råda hänger kvar, men nu alltså längst bak i kyrkan. Den gamla nischen i kapellets vänstra långvägg togs ånyo fram, där har den gamla Öjamadonnan återtagit sin plats.

Ekumenik

Att den katolska kyrkan på 1950-talet ofta möttes av stora fördomar från den svenska omgivningen är inte så svårt att förstå, särskilt i en stad som likt Karlstad inte tidigare haft någon utåtriktad katolsk verksamhet och där det svenska lutherska stiftet hade en stark ställning. Frågorna kunde naturligtvis bli extra akuta i de fall någon familjemedlem kände sig manad att konvertera, särskilt om det var något av barnen.

Oförståelsen gentemot den katolska kyrkan var stor, även från statskyrkans främsta lokala företrädare i Karlstad som oroades över den katolska missionen där. Den mot slutet av 1950-talet i Svenska kyrkan brännande frågan om kvinnliga präster medförde dock på sina håll ett ökat intresse för den katolska kyrkan.

I början av 1960-talet började dock ekumeniken att spira, inte minst dominikansystrarna kom här att spela en viktig roll. 1961 togs den första ekumeniska kontakten under böneveckan för kristen enhet mellan den katolska församlingen i Karlstad och representanter för Svenska kyrkan vid en sammankomst i ett privathem. Kontakterna utvecklades sedan alltmer. Efter Andra Vatikankonciliet med de nya positiva signalerna till ekumenik fördjupades kontakterna. I slutet av 1968 bildades Karlstads Ekumeniska Råd med representant även för den katolska kyrkan. I den ekumeniska verksamheten i Karlstad spelade dominikansystrarna en viktig roll. Ett tidigt tecken på ekumeniska kontakter var att katolikerna på flera platser i Värmland kunde börja nyttja Svenska kyrkans lokaler för de katolska mässorna.

Under de senaste decennierna har den katolska församlingen i Karlstad utan att ha varit direkt delaktig kunnat bevittna en unik ekumenisk verksamhet. Karlstads stift och Roms stift blev genom biskop Bengt Wadensjös personliga kontakter ett slags vänstift. Svenska kyrkan i Karlstad har för teologiska samtal mött företrädare för Roms stift vid flera möten både i Rom och i Värmland.

Bland dessa kontakter kan nämnas att i september 1994 gästades Sverige av kardinal Camillo Ruini, påvens generalvikarie i Roms stift. I Karlstad hölls då en ekumenisk gudstjänst i domkyrkan, och kardinalen firade mässan i Vår Frus kapell. Som gåva fick församlingen en grön mässhake.

Lite församlingsstatistik

Antalet katoliker i Sverige har ökat starkt under de senaste decennierna. För närvarande finns det ca 113 000 registrerade katoliker i Sverige. År 2003 fanns det 540 registrerade katoliker bosatta i församlingen, år 2011 var det 608, i dagsläge ca 700. I praktiken finns det naturligtvis många fler katolskt döpta i länet.

Barn och ungdomar utgör kyrkans framtid. Under åren 1954 till 2003 har över 500 barn i församlingen genom dopets sakrament upptagits i Kyrkans gemenskap. Antalet dop var störst fram till 1960-talets mitt och under 1990-talets första hälft. Tyvärr tvingas man konstatera att en stor del av de döpta barnen i vuxen ålder inte längre har någon relation till kyrkan. Konvertiterna har i Karlstad varit förhållandevis många, åtminstone ett sextiotal, men flertalet av konversionerna skedde under de femton första åren fram till 1970. Därefter var antalet blygsamt, men ser nu ut att åter vara i ökande. Intresset för den katolska kyrkan verkar glädjande nog tillta.

Ny kyrka

Den 27 juni 2014 kunde församlingen köpa den gamla Baptistkyrkan på Tingvallagatan 1. Efter anpassningen av lokalerna har biskop Anders Arborelius OCD konsekrerad kyrkan den 29 november 2014 och sedan den dagen firas alla Mässor i den nya vackra kyrkan.

Kyrkoherdar i Karlstad

  • Fader Stig Söderberg 12/10 1953–1960
  • Abbot Oswald Eaves OSB 1960–1961, 1962–1974
  • Pater Andreas Rask OSB 1961–1962
  • Pater Edmund Stewart OSB 1962–1968
  • Pater Anselm Barry OSB 1964–1966, 1969–1970
  • Pater Bernard Durel OP 1974–1978
  • Fader Antonio Algar 1978–1983
  • Fader Miroslaw Dudek 1983–1984, 1987
  • Pater Jan Buczkowski SDB 1984–1986
  • Fader Walter Dreesbach 1987–1991
  • Pater Pawel Banot SDB 1991–2002
  • Fader Kristoffer Wrona 2002–2010
  • Fader Martin Ferenc 2010–
 

Daglig bön Sakrament standigbon